onsdag 28. september 2011

RACE REPORT ELBAMAN 2011


Efter några års frånvaro på triathlonarean var det äntligen dags för comeback i ELBAMAN vid Marina di Campo på ön Elba utanför Toscana i Italien den 25 September 2011.

Valet av Elbaman var enkelt.





  • Det arrangeras sent på året och man har tid att komma i form.


  • Elba är ett turistställe där man kombinerar tävling med semester.


  • Ett mindre arrangemang som är ett rimligare alternativ än IM-cirkusen.


  • Dessutom så går det lågprisflyg från Sandefjord till Pisa.


SEMESTERPARADISET ELBA

Ankom ön redan på Tisdagen och valde en ort ca en mil från Marina di Campo. Detta för att få en semester med sambo och inte en massa springande i EXPO och stressa med att testa sim/cykel/löp trasseen varje dag. Under veckan så testade vi många mil med vandringsleder och passerade mängder med fantastiska stränder. Hittade prisvärda resturanger med tjocka menyer och goda lokala viner. Aquabonas ena vitvin som går att beställa på systembolaget blev veckans vinnare.

FLYTTEN TILL MARINA DI CAMPO OCH DEN STORA SKRÄMMARDAGEN

Dagen innan tävlingen flyttade vi in på Hotel 200 meter från skiftzonen mitt i Marina di Campo. Hade bestämt mig för att undersöka det konstiga ljud som kom från bakhjulet. Ljudet blev värre efter gårdagens testkörning av Poggio's utförsbackar med skiftande asfaltskvalitet. Kunde konstatera att ljudet inte kom från växeln. Heller inget annat som satt i vägen som t.ex broms eller Garmins lilla hastighet/kadens dosa. Upptäcker att ljuden finns bara där när jag sitter på cykeln och det blev att åka till Bike Doktorn som inte pratade engelska. Med någon blandning av engelska/tyska/italienska och teckenspråk så blev det konstatert sprickor på mitt Mavic, Ksyrium SL bakhjul vid två ekrar intill varandra. Dr Bike fördelade trycket på alla ekrar och menade på att "tomorrow OK... wann sie in casa... replace". Skulle testa cykeln igen med bara 2 timmar kvar till Bike Check in och spurtar upp till San Pedro på 250 meter över havet (Första backen efter T1) och så sätter utför i max fart. Hjulet tickar på värre än någonsin men jag funderade kraftigt på om detta är så smart......

Kom ner till Expo igen och kollade hjulet för att se om sprickorna var större. Båda var lika stora. Men så upptäcker jag nästa eker som orsakat en gigantspricka i fälgen. Då var det bara att ta fram VISA kortet och köpa ett par träninghjul som han hade på lager. Cykeln blev färdig 60 minuter innan bike check in och jag han med en 5 km test tur utan tick-tick ljud. Snabbt besök på hotellet för att samla ihop gul och blå påse till T1/T2 och så ta på sig Norsman tröjan från 2008 (Nja, har en kollega som anser att finisher T-skjortor har en bäst före dato och just denna var för gammal. Men dessvärre så har jag inte kört någon TRI tävling sedan dess).

Stora skrämmardagen var igång och folk strömmar till skiftzonen med sina Hawaii/Embrun/Ironman/etc T-shirts. I det tysta står hundratals med folk och granskar cykel och påsar en sista gång.

TÄVLINGSDAGEN

Mina tankar om Elba går ett år tillbaka. Fötter som bara ville springa men aldrig blir riktigt bra. från skador. Huvud som var trött på att simma och ta ut cykel i +5 grader och nederbörd i luften. Skulle jag komma mig till start om jag anmälde mig till en IM distans eller skulle det bli pannkaka denna gången också. I 2009 skulle jag till IronCat i Catalonia men då blev det husköp och flyttning som i och för sig är en godkänd anledning (och enda smarta lösningen) till att droppa ur. I 2010 var det dåliga förberedelser och tidsklämma som gjorde att jag inte åkte till Klagenfurt. Var det smart att anmäla sig och så tvinga sig själv att träna eller skulle jag få motivation att träna oavsett?





Året som gått har det tränats ca 2/3 av nivået i 2008 sesongen. Det har varit skiftande träningspass med mycket skidor på vintern. Skiftande löpning och cykling och en ökning av simning och alternativet rullskidor under sommaren. Sakta ökning av träningsmängd under sommaren. Fortfarande har jag inte använt pulsklocka eller tidtagning så känslan har bara varit att jag kommer till att klara en IM distans när jag väl står där.

Och så står jag där..... Ja på stranden i Marina di Campo tillsammans med 208 andra galningar. Och jag känner mig redo samt lite spänd. Har bestämt mig för att fega ut i simstarten och bara hitta min rytm och bryr mig inte om tiden. Under cyklingen skulle jag försöka ha ganska jämna tider på de tre rundorna och löpningen var tanken att jag skulle klara under 4 timmar. Kollade resultatet från 2010 och gissade att best time= 12:30. Men en tid på +/- 13:00 var nog mest realistisk.





SIMNING I ELBAMAN

Badstranden vid Marina di Campo är en enda stor bukt med långgrunt, kristallklart och azurblått vatten. Två rundor i bukten med australian exit. Ser botten på leg 1,2 och 4 men leg 3 längst ute så är det för djupt. Plaskade mig framåt i jämn låg hastighet. Förstod ganska fort att tiden kom inte till att bli bra då det var väääldigt få runt mig. Kom till slut upp på stranden och Donnan som kontrollerade "nudity" var borta. Förstod aldrig hur mycket man fick dra ned våtdräkten på vägen upp till torget. Vet bara att alla Italienare diskuterade livligt i 10 minuter om dessa Nudityregler men ingen översatt denna diskution till engelska. Race meeting var för övigt intressant då den var mestadels på Italienska och så en kort version på en god tyska samt en engelsk variant. Italienskan var ganska OK då jag övat mig på att se på Pingo show med bröderna Ylvis innan jag åkte. Kom nog upp på stranden på ca 1:25 och passerade mattan vid skiftzonen några hundratals meter längre upp i stan på 1:28. Några minuter senare än vad jag "önskade" men var inte alls trött. Var bara nöjd att "värsta" momentet var över och nu skulle det bli Sightseeing av öns västra del.










CYKEL TUREN PÅ ELBAMAN

Cyklingen ser inte så illa ut på arrangörens profil men i verkligheten så är de tre varven runt västra delen av Elba mycket tekniskt. Det är upp och ned med svängar åt alla håll. Upptjänade höjdmetrar får man ingen nytta av då man måste bromsa utför på grund av U svängar.






Några kilometer utanför Marina di Campo skall IM distansare upp berget för att få ihop 60 km runda. Elbaman73 slipper denna backe upp och ned. Man klätrar upp till San Piero och kommer snart till Sant Ilario där man får påfyll efter att ha rundat bergsbyn. Sätter utför igen och möter alla som simmat ännu saktare än mig.

Hade oturen att komma ned på huvudvägen på samma tidpunkt som Elbaman73 deltagande män passerar. Blev ganska tätt och hög hastighet upp och ned på svängiga kustvägar.






Här är ett exempel på hur man passerar en av flera mindre tätorter runt kusten.






Man kommer på vägen från höger i full fart utför backen mot Seccheto och då man har syklister framför, bakom och på sidan så blir det lite bromsning innan alla småsvängar innan man når centrumsgatan. Därefter blir det att växla ned och ta sista svängen och börja klätra upp bergsidan igen. Ta en sista titt ned på stranden och avundas de som kan da ett svalkande bad. Och så vidare mot nästa ställe som är Chessi.


Tror det var i Chessi som man går från högsta växel till lägsta på 30 sekunder after att ha passerat lägsta punkten i centrum. Ytterligare 30 sekunder senare så står man upp i padalerna. Sedan återstår 5-7% stigning i flera kilometer. Så här ser det ut efter någon kilometer när det fortfarande är 1/3 del kvar tills det vänder utför igen.



På Nordsidan skall man upp 375 möh till bergsbyn Marciana. Det går sakta uppför och det är bara att njuta utsikten och tänka på att dricka och få i sig näring.




Efter Marciana får man en liten utförsbacke, ny depot samt en liten stigning till byen Poggio. Där börjar utförsbacken som tar slut i Marciana Marina några kilometer längre bort men 350 meter lägre. Det blir som att cykla utför Holmenkollåsen. Mötte 2 turistbussar i värsta U svängarna så att bromsarna gick varma. Efter Marciana Marina är det en svängig kustväg till Procchio samt en relativt flat väg över ön tilbaka till Marina di Campo.


Tredje och sista rundan gick det fortare då man blev mer känd i området. Maxade in i Marciana Marina i 60-70 där 40 zonen började och Carabinieri stod och viftade med "pingisrackets".










Första rundan upplevdes som vindstilla och sval. Under andra rundan ökade vinden och sista rundan så blev det väldigt varmt. Tiderna blev inte alls jämna utan ca 2:15, ca 2:22 och ca 2:32. Med en cykeltid på 7:09 på 180 km. Uff, men endast fyra PRO klarade av att komma under 6 timmar på cyklingen.





ATT LÖPA MARATHON I ELBAMAN



Hastade igenom skiftzonen och passerade mattan på ca 3 minuter. Såg bajamajan vid i zonen men kände mig helt fin. Många långa timmar i solsteken och med ett iver att få i sig mycket dricka så upptäcker man att magen mår inte bra av för mycket "ISO". Nästa gång skall jag dricka mycket mer vatten. Kombinationen av att vara dehydrerad och ha en mage som är på gränsen att strejka är inget bra. Tog ett toalettbesök vid 2 km och det hjälpte en hel del. Efter nästa vändning vid flygplatsen började benen fungera också och det blev både fart och steglängd. Stoppade vid alla depåer och tog bara coca cola och in i mellan en gel. Fick mitt första armband efter en runda och tänkte att detta blir nog en jobbig kväll i värmen. Men så kom det några moln och solen sänker sig sakta mot horisonten. Kom till och med några regndroppar på tredje runda och vid 5:e och sista runda så hade solen gått ned och mörkret lägger sig. Kämpade mot klockan men var helt övertygad på att jag skulle ha ca 10 minuter till godo på 4 timmar. Hade missat exakt tid då jag sprang ut av T2 och startade aldrig tidtagningsfunktion på min Garmin.





Överskningen blev därför stor då jag såg marathontiden i resultatlistan senare på kvällen, 4:00:06. Missade stora målet på att gå under 4 timmar med 7 sekunder. För att ta ett av många exempel på när man kunde sparat denna tid var då jag i brist på annat att sysselsätta huvudet med var att vid 3 passering så skulle jag ha ett gult armband. Det var bara en plan jag hadde i mitt system.... Men det fanns ingen gul på bordet men jag ser en i botten av den stora påsen. Några sekunder senare fick jag mitt gula armband och jag springer vidare. Tog denna manöver mer än 7 sekunder? Ja kanske. Eller varför inte gå på bajamajan i T2 istället för vid 2 km. 2 minuter sparat kanske. Ja, ja. Nu har jag i alla fall ett mål kvar att uppfylla så det är väl bara att träna vidare och anmäla sig till något nytt spännade arrangemang.





SLUTTIDEN: Jo den var inte så illa. 12:46,36. Var strålande nöjd med dagen och fick med mig en god middag på kvällen med en rund Chiantiflaska flätad till midjan med vasstrå. Precis som jag hade visualiserat det under mängder med träningsrundor.


Uttryck lånat och förändrat för dagen: "Full distans är en Chianti, resten är hushållsaft"




Det ligger en hel del intressanta videor ute på Youtube men arrangören har en video som visats på Italiensk TV efter arrangemanget. Den har en hel del vyer från cyklingen som är fantaskisk på Elba.







fredag 2. september 2011

Stavanger Marathon - en test av löpformen

Efter Stockholm Marathon i slutet av Mai bestämde jag mig för att ta Triathlonträning på allvar. Meningen är ju att jag äntligen skall göra comeback på triathlon arenan som Ironmotionär.
Har cyklat som en galning i sommar och tatt några sporadiska simturer och till och med rullskidturer.
Löpning har blivit lidande men i alla fall ett pass per vecka har det blivit.
Hälar och senor i fotpartiet har jublat och har blivit mycket bättre av detta.
Tog en ad Hoc beslutning att springa Stavanger Marathon eftersom det var ganska enkelt med transport, Hotelbonuspoäng, starttider och NSBs fantastiska minipriser. Behövde en test av formen liksom.
Kom mig till start efter att ha sprungit flera kilometer med en 10 kg tung säck och var på plats 15 minuter före start 08:30.
Hade glömde pulsklockan och var helt utan kontrol på pace eller vetenskaplig upplägg av loppet. Det visar sig efteråt att jag troligen hade ganska jämn fart på första/andra halvan men då med hjälp av kraftig medvind sista 12 km.







BILDEN ÄR FRÅN KONDIS SOM ÄR NORGES LEDANDE TIDNING FÖR KONDITIONSIDROTT. SER UT SOM JAG GÅR MEN FÖRSTA MILEN GICK PÅ 45 MINUTER.




Marathon banan var en av de bästa jag sprungit. Lite snurr i början med två varv på friidrottsbanan, ett varv utanför stadion och två varv runt stadionkvarteret.Därefter två gånger runt Mosevannet på hårdpackad grus och så lång runda runt Stokkavannet.
Förbi svärden vid Hafsrfjord och så efter några långa kilometrar med motvind så rakt genom Forus området.


De sista 12 kilometerna gick längst fjorden på cykelvägar med blandning av grus/asfalt. Mål mitt i centrum innerst i Vågen. Kom överaskande in på 3:14:08 med en pace på 4:36.

Arrangören siktar på att ha 6000 deltagare på 42/21/10km loppen i 2014 och det kan jag tänka mig vara fullt möjligt.
Detta var ett fantastiskt arrangemang med en intressant bansträckning och många glada frivilliga funktionärer. Lycka till Stavanger. I will be back!